Smakar, smakar inte...

Day & Night på Upplandsgatan

Robin — Mon, 13 Sep 2010 08:45:36 +0000

Namnet är ungefär lika bisarrt som inredningen, och “grottan” längst inne i lokalen spär på undran om det är restaurang eller en porrklubb. Sanningen är att det är en passionerad iranier som har kaklat varenda platta själv för att skapa sin drömrestaurang i får man förmoda klassisk persisk stil. Mormor är inne och moppar golvet på förmiddagarna och säkert hälften av alla menytavlor står på persiska.

Tyvärr verkar inte genuin persiskt matlagning tilltala stockholmaren, man vet att läget är desperat när ägaren fått kladda dit “Pasta med pesto” och ett par andra svenska b-krogsklassiker för att locka in någon stackare från Upplandsgatan som passerar utanför. Stockholmaren vet inte vad han går miste om, och det kan jag säga utan att ens ha tittat åt “fesenjon”, “kashke bademjan” eller “ghorme sabzi”, jag kastades direkt in i och har ännu inte haft kraft att ta mig ur en förälskelse i sandwichen fylld med köttig (inte mjölig) kalvmortadella och iransk saltgurka.

Day & Night låter för jävligt men smakar gott!

Pekingmormor, Stockholm

Robin — Sat, 21 Aug 2010 22:55:13 +0000

Det finns några grundregler jag bär med mig när jag väljer var jag ska äta. En av dem är att undvika de största stråken och gånggatorna, typ Drottningatan. Men nöden har ingen lag, och tacka fan för det. Man behöver knappt komma in på stora gågatan på väg från Hötorget när man passerar ett hål i väggen döpt till Pekingmormor. Här serverar man dumplings.

Hos Pekingmormor gör man enligt egen utsago såväl deg som fyllningar själva, och jag tror dem i all min naivitet och okunskap, för det är smakrika och levande fyllningar. Ingen grå röra. Laxen undviker vi på Pekingbarnbarnets (I assume) egen rekomendation. Hos Pekingmormor gör man dumplings med kärlek. Stort plus för gamla fotografier på kommunistsmilande kinesiska skol- och bondflickor på väggen.

Det smakar hos Pekingmormor!

Aarts, Stockholm

Robin — Wed, 18 Aug 2010 22:04:48 +0000

Aarts på söder i Stockholm har varit öppet i mindre än ett halvår. Krögaren/arna har stora ambitioner, en väldigt omysig bardel kontrasterar mot en mycket välkomnande matsal, handdukar på toaletten, servitriser från Umeå och en ospecifikt flummig känsla av kvalitet, genuinitet och kärlek till vad man gör. Det ligger en aura över stället som strålar av trivsel. Menyn är opretentiös, enkla och raka smaker, sympatiska priser.

Men som så ofta annars faller man på att man vill prestera någonting som man inte behärskar. Förrätten är en katastrof, råa nakna skivor rödbeta står säkert för 60 % av kompositionen. De picklade små tärningarna av samma beta, hasselnötterna och övriga accessoarer kan inte styra undan katastrofen. Det är inte gott med råa rödbetor. Katastrof. Den kokta grissidan bär inte sig själv, än mindre kan den rädda måltiden som helhet. Är det riktigt trevligt med kokad grissida? Köp en bra ugn! Tillbehören ska vara stilfulla, men faller platt som en pannkaka och blir menlösa. Det är nästan elakt att nämna aptitretaren, zucchinikräm skär sig vansinnigt med torkad aprikos och persilja.

Aarts har lyckats strålande med att skapa atmosfär men Aarts smakar inte gott.

SMAKAR på Söderhult.

matrepubliken — Sat, 07 Aug 2010 22:12:15 +0000

Jakten har slutat och det planlösa kringflackadet i matens tecken har tagit sitt första steg, vi begraver tillfälligt besök på finkrogar och hypade etablissemnag och tar till en enklare och mer grundläggande frågeställning vad det gäller mat, SMAKAR SMAKAR INTE, och min jakt börjar på en lantgård utanför vimmerby http://www.soderhult.se/page4.html. Stallet och småstugor ger plats för 60talet bäddar och gården inhyser 2grisar 3kalvar och 1st bernersenner. Familjen återvände till sverige från ett par år i österrike och insåg att dom var tvugna att skapa sina förutsättningar för livet på landet själva vilket dom verkar lyckats bra med.
Det serveras två rätter, wienersnitzel och cordon bleu och valet föll på cordon bleu. Till detta dracks weissbier av för mig välsmakande men okänt märke(det ser i och för sig av bilderna att döma ut som paulaner). Snitzeln var panerad till perfektion och var härligt krispig till och med efter man pressat citronen över.
Söderhult smakar gott.

Hamnkrogen, Motala

Robin — Sat, 07 Aug 2010 21:50:53 +0000

Jag är i Motala, och jag önskar att jag kunde säga att det inte behöver betyda något för kvaliteten på mina matintag, men det gör det.

Jag medger, jag hade fördommar, fördommar som resulterat i att jag beställde en av menyns billigaste rätter för att så att säga ”cut my losses”. Men när jag betalar hundralappen för en “Grekisk bondsallad” bestående av tomatklyftor, gurka, isbergsallad, rödlök, majs och burkananas att smeka med en vinegrette bestående av serveras billigaste olivolja, vitvinsvinäger och torkad basilika blir jag nästan nyfiken på hur stort avståndet mellan pris och produkt kan bli och frestas att ta in den baconlindade kalvtournedon med körsbärsås och klyftpotatis för 289 kronor.

Jag känner igen kocken, han lagade skolmaten när jag gick i högstadiet. Jag har inga fördommar, jag har inga fördommar, jag har inga fördommar..

Smakar…INTE GOTT!